Is it over yet? In my head. 

Innan.
 Innan visste jag hur jag ville leva mitt liv. Jag visste vilka personer jag ville ha i det. Jag hade min bild där i ena handen om hur allt skulle se ut, och man kunde se den så klart. underbara dagar.
Nu.
Nu finns bara en suddig och oläslig bild kvar. Jag vet lika väl som alla andra att man inte kan förutspå sitt liv och att man inte kan veta exakt vad det är man vill. Men jag vet inte hur jag ska veta att jag går rätt väg. det ända jag vet är iallafall att jag inte orkar ha det såhär mer. inte en dag till. fast många mer dagar kommer det blir. många fler tårar kommer att falla. Kanske vore bättre om jag gick en helt annan väg än dom 2 jag har att gå nu. För det jag vill minst i hela jävla världen är att såra någon som jag tycker om..
det är ett helvete och det förföljer mig överallt. Ibland syns det, men oftast inte. Oftast är det bara dom ytterst få människor som står en riktigt riktigt nära som ser. Men inte ens dom kan göra något åt det, bara jag kan.